Fastnade framför Skolfront på tvn ikväll. Skolfront är ett program som jag alltid fastnar framför – fast aldrig kommer ihåg att planera in tittning på. Ikväll handlade det om metoden SET (Social och emotionell träning), som massor av skolor och kommuner betalar dyra pengar för och som Statens Folkälsoinstitut tydligen rekommenderar. Metoden säljs med påståenden om att den är evidensbaserad, vilket  avfärdas av bland annat Skolverket och Statens institut för medicinsk utvärdering (SBU).

Frågetecknen kring metoden är många, barnpsykologer menar (i programmet) att den till och med kan vara skadlig för barnen. Hur det är med det får någon annan – mer professionell – avgöra. Kanske är metoden jättebra (även om den verkar dyr). Kanske har SET-skaparen, Birgitta Kimber, skapat en jättebra metod. Kanske.

Min invändning är mer principiell: är det verkligen okej att använda metoder som inte är ordentligt utvärderade och evidensbaserade på våra barn? Inom vården ska man använda sig av metoder, behandlingar och insatser som baseras på evidens och beprövad vetenskap. Det handlar om att metoder ska vara testade innan man använder dem – när man söker vård ska man veta att den personal man möter är utbildad och vet vad som faktiskt fungerar. Därför finns ett statlig institut (SBU) som ägnar sig åt att utvärdera medicinska metoder och sprida kunskapen om detta inom vården (och i samhället). Så är det inte vare sig i skolan, förskolan eller socialtjänsten (för att ta några exempel).

Jag tror att de flesta lärare, förskollärare, socialsekreterare och andra som jobbar inom den skattefinansierade verksamheten gör ett bra jobb. De flesta har god utbildning och ordentlig erfarenhet och vet att de använder metoder som fungerar och är bra. Men jag vet också att det finns undantag. Dessa undantag är en viktig anledning till att förtroendet för vård, skola och omsorg ibland brister. Inget kan vara viktigare för socialdemokratin än att se till att vi garanterar kvaliteten inom den skattefinansierade välfärden – så att var och en känner att de kan lita på det. Jag tycker att denna typ av kvalitetsarbete mycket väl skulle kunna innebära någon typ av individgarantier, men det är inte den avgörande poängen.

Den avgörande poängen är att vi ska använda våra skattepengar på rätt sätt och att vi ska se till att barn, sjuka, gamla och alla vi andra som är beronde av välfärdens tjänster får bästa möjliga kvalitet. Gustav Möller sa det så klokt att man inte behöver hitta på det igen: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.

Jag har då och då fört fram begreppet ”frigörande välfärd”. Med det menar jag den del av välfärden som bidrar till frigörelse och som ger individer nya möjligheter att ta ansvar för sitt liv. Frigörande välfärd förändrar samhället och ger fler möjlighet att leva rikare liv. Man kan självklart diskutera definitioner på detta. Att en bra skola bidrar till individers frigörelse håller nog de flesta med om, men är inte sjukförsäkringen ”frigörande välfärd”? Är a-kassan ”frigörande välfärd”? För mig är inte definitionen avgörande – för mig handlar det om att lyfta blicken när vi pratar om skolan, förskolan och andra välfärdsinvesteringar som uppenbart kan förändra människors liv till det bättre.

Och när vi lyfter blicken och funderar på hur vi kan skapa en skola som ger fler barn och ungdomar rikare liv (nu och när de blir vuxna) så blir det rätt självklart att vi inte kan använda precis vilka metoder som helst. Om jag som förälder ska lita på skolan och förskolan måste jag veta att enskilda lärare eller lärarkollegier inte på egen hand hittar på metoder som egentligen kan betraktas som terapi – utan att lärarna har utbildning för att hantera de situationer som kan uppstå (terapi omges med rätt stränga regler).

Skolfront visade på många frågor och oklarheter kring SET-metoden. Om kritiken mot metoden stämmer vet jag inte – men en sak verkade alla vara överens om (till slut): att metoden inte är vetenskapligt utvärderad. För mig är det tillräckligt: innan en kommun köper in en dyr metod för användning på barn och unga bör man försäkra sig om att metoden är baserad på evidens och baserad forskning, eller åtminstone att den ger effekt och inte förvärrar problem. Låt oss hoppas att Skolfronts granskning leder till att SET-metoden utvärderas ordentligt.

För några år sedan bloggade jag om evidens och att använda metoder som ger effekt när det gäller barn och ungdomar mer allmänt, läs det inlägget här.